Deep-plane- och SMAS-ansiktslyft: en jämförelse av evidensen

Deep-plane- och SMAS-ansiktslyft (ytligt muskuloaponeurotiskt system) arbetar båda med stödlagret under huden, men benämningarna omfattar olika operationer. Vid en typisk SMAS-plicering viker kirurgen ihop och fäster SMAS utan att i samma omfattning lossa vävnaden under lagret. Vid ett deep-plane-lyft går dissektionen under SMAS och utvalda stödligament lossas, så att hud och djupare vävnader kan förflyttas tillsammans. Det finns variationer inom båda grupperna, och publicerade studier beskriver inte alltid samma ingrepp. Det spelar roll när resultaten jämförs: metodnamnet ensamt säger inte hur dissektionen gjordes, i vilken riktning vävnaden lyftes, om halsen behandlades eller vilka tilläggsingrepp som utfördes.

Den tillgängliga forskningen visar inte att den ena metoden ger alla patienter ett bättre resultat eller ett mer långvarigt lyft. Små direkta jämförelser har gett olika resultat, och nyare översikter hittar få direkta jämförelser och varierande utfallsmått. Skillnaden mellan en numerisk skillnad och tillförlitliga belägg för en metodspecifik effekt är central när litteraturen bedöms.^[1][2][3]

Vad förändras vid deep-plane- och SMAS-ansiktslyft?

Båda operationerna syftar till att flytta ansiktets mjukvävnad och förbättra tecken som hamsterpåsar eller sjunkande vävnad kring kinden och nedre delen av ansiktet. SMAS är ett fibromuskulärt vävnadslager med förbindelser till ansiktsmuskler och den överliggande mjukvävnaden. Vid plicering samlas och fästs lagret; andra ingrepp som kallas ”SMAS-ansiktslyft” kan i stället avlägsna vävnad, vika in den eller lyfta en vävnadsflik. Vid deep-plane-metoder dissekeras vävnaden under SMAS i utvalda områden och stödligament kan lossas, så att ett sammanhängande lager av hud och SMAS kan flyttas. Kirurger varierar också dissektionens omfattning och kan lägga till ingrepp som behandling av platysma, fetttransplantation eller ögonlockskirurgi.

Beskrivningarna förklarar den övergripande anatomiska skillnaden, men garanterar inte ett visst resultat. ”Deep plane” betecknar inte ett standardiserat ingrepp i alla studier, och ”SMAS” kan avse flera metoder. En rättvis jämförelse kräver därför uppgifter om själva operationen och patientgruppen, inte bara metodens rubrik.

Hur god är den samlade jämförande evidensen?

De mest relevanta nyare översikterna visar tydligt var kunskapsluckan finns. Vayalapra med flera sökte i MEDLINE, Embase, Cochrane Library, CINAHL och LILACS till och med maj 2024. De inkluderade 47 studier och 10 766 patienter i randomiserade studier, kohorter och fallserier med fler än 10 patienter. I en analys med random-effects-modell vägde de samman komplikationsfrekvenser; endast en av de inkluderade studierna jämförde estetiska utfall direkt mellan deep-plane- och SMAS-metoder. Översikten rapporterade hematom hos 3 % av deep-plane-fallen och 2 % av SMAS-fallen, överlag låga infektionsfrekvenser och liknande frekvenser av nervskada; de flesta rapporterade nervskador var övergående. Författarna bedömde att säkerhetsprofilerna verkade jämförbara, men de få direkta jämförelserna och varierande utfallsmåtten gjorde att de inte kunde dra en säker slutsats om den relativa effekten.^[2]

Khoury med flera sökte i MEDLINE, EMBASE och Web of Science för perioden 2000–2024 och inkluderade 21 studier med 2 896 patienter. Analysen var uttryckligen uppbyggd av enarmsanalyser: andelar för nöjdhet och komplikationer sammanvägdes inom respektive metodgrupp, i stället för att uppskatta behandlingseffekten av deep-plane jämfört med SMAS genom randomisering eller statistisk justering. Den sammanvägda andelen nöjda var 94,4 % i deep-plane-studierna (95 % konfidensintervall [KI] 84,8–99,7) och 87,8 % i SMAS-studierna (95 % KI 84,3–91,3). Abstractet angav totala komplikationsandelar på 17,2 % respektive 10,3 %; för SMAS-estimatet gavs ett 95 % KI på 6,20–14,4, men inget motsvarande intervall för deep-plane-estimatet. Den skenbara skillnaden mellan nöjdhetsprocenten visar inte att någon metod är överlägsen: grupperna kom från separata studier med olika patienter, kirurger, uppföljning och mätmetoder. Samma försiktighet gäller jämförelsen av komplikationsandelarna. Översiktens gräns för ”långtidsutfall” var mer än ett år, vilket inte är ett mått på livslång hållbarhet.^[3]

Översikterna omfattar delvis samma tidsperioder och kan innehålla vissa av samma underliggande studier. Patientantalen ska därför inte adderas. Ingen av översikterna ger ett tillförlitligt svar på vilken operation som håller längst för en jämförbar patient.

Vad visar direkta jämförelser av utseendet?

Två små studier med fotobedömning kom fram till olika slutsatser. Becker och Bassichis jämförde foton före och efter operation för 20 patienter med deep-plane-lyft och 20 med SMAS-plicering. Fyra erfarna ansiktsplastikkirurger, som inte kände till vilken metod som använts, granskade foton i slumpmässig ordning och bedömde korrigeringen av nasolabialvecket, hamsterpåsar och kind som utmärkt, bra, genomsnittlig, godtagbar eller dålig. Artikelns abstract sammanfattar kategorierna utan att ange råpoäng eller konfidensintervall: helhetsbedömningarna gynnade SMAS-plicering, med fler SMAS-fall i den bästa kategorin, fler deep-plane-fall i den genomsnittliga kategorin och lika många i den sämsta kategorin. Författarna drog slutsatsen att deep-plane inte verkade överlägset hos patienter under 70 år. Studien innebar en maskerad granskning av foton i slumpmässig ordning, inte randomiserad fördelning av patienter till operation. Abstractet anger inte exakt uppföljningstid, och kategorierna utgör inte en validerad skala för patientrapporterade utfall.^[4]

Adamson, Dahiya och Litner bedömde foton från 25 patienter behandlade med vardera metoden. Tre oberoende, blindade bedömare skattade förbättring på en sjugradig skala på fem ställen: kindbenets högsta punkt, nasolabialveck, hamsterpåsar, cervikomental vinkel och bandbildning framtill på halsen. Alla tre bedömarna gav deep-plane-gruppen signifikant bättre resultat på två mätställen (P<0,01); författarna uppgav att de observerade förbättringarna i deep-plane-gruppen var dubbelt så stora som i SMAS-pliceringsgruppen. Abstractet anger inte råvärden på skalan, konfidensintervall eller hur patienterna fördelades. Sages sammanfattning av numret anger att båda grupperna följdes i minst sex månader, men inte den exakta tiden. Slutsatsen om bättre bedömningar av mellanansiktet och halsen gäller resultatet från denna fotostudie med 50 patienter; den bevisar inte en generell fördel hos olika patienter eller kirurger.^[5]

Studierna omfattade olika patienter och använde olika bedömningsmetoder och anatomiska utfall, och i ingen av dem fördelades patienterna slumpmässigt till en operation. Resultaten kan därför inte slås ihop som om de vore upprepade mätningar av samma behandlingseffekt. De motstridiga resultaten är ett skäl till att översikterna beskriver den jämförande estetiska evidensen som begränsad.

Vad tillför nyare prospektiva data?

Neel med flera inkluderade prospektivt 166 personer som genomgick primär ansiktslyftning hos en kirurg mellan januari 2019 och december 2024. Fyrtiofem fick ett deep-plane-lyft och 121 SMAS-plicering. Medianåldern var 49 år (interkvartilintervall [IQR] 42,7–56); 95,2 % var kvinnor och 46 % hade övervikt. Grupperna uppgavs vara likartade vid studiens början, men behandlingen fördelades inte slumpmässigt och grupperna var olika stora. Studien mätte tidig återhämtning, nöjdhet, estetiska bedömningar och komplikationer; medianuppföljningen var tre månader.

Abstractet rapporterar ingen statistiskt signifikant skillnad i kategori för föryngringsbedömning (P=0,67), patientnöjdhet (P=0,09), återhämtningstid (P=0,65), total komplikationsfrekvens (P=0,39), övergående svaghet i ansiktsnerven (P=0,70) eller tilläggsingrepp (P=0,79). Det tillgängliga abstractet redovisar inga konfidensintervall och beskriver inte något validerat utfallsmått. Återhämtningstid mäter den tidiga återhämtningen och visar inte att läkningen är fullständig. Författarna rapporterar inte heller några signifikanta prediktorer eller interaktionseffekter i logistisk regression. Ett icke-signifikant resultat bevisar inte att metoderna är identiska. Med 45 patienter i deep-plane-gruppen, 121 i SMAS-pliceringsgruppen och en medianuppföljning på tre månader kan kohorten inte besvara frågan om långsiktig hållbarhet eller utesluta mindre skillnader.^[1]

Vad säger studier om komplikationer och revision?

Jacono, Alemi och Russell sammanvägde komplikationsrapporter från 183 studier av flera operationer inom SMAS-familjen, däribland SMAS-plicering, SMAS-ektomi eller invikning, SMAS-flik, high-lateral-SMAS, deep-plane och kompositmetoder. De rapporterade övergående nervskada hos 1,85 % vid high-lateral-SMAS och 1,52 % vid komposit-rhytidektomi; detta var de enda kategorierna med signifikant högre frekvens än SMAS-plicering (oddskvoter 2,71 respektive 2,22; P<0,05). Frekvensen av bestående nervskada skilde sig inte signifikant mellan metodkategorierna. Större hematom rapporterades oftare vid deep-plane (1,22 %; oddskvot 1,67; P<0,05) och SMAS-invikning (1,92 %; oddskvot 2,65; P<0,01); hudnekros var vanligare vid SMAS-flik (1,57 %; oddskvot 2,29; P<0,01). Dessa sammanvägda kategorier bygger på heterogena studier, inte på en enda kontrollerad jämförelse mellan deep-plane och en specificerad SMAS-operation. Skillnader i definitioner, patienturval och rapportering kan påverka andelarna. Författarna rekommenderade att valet av metod skulle styras av resultatens kvalitet, inte enbart av komplikationsprofilen.^[7]

Kamer och Frankel granskade i efterhand så kallade ”tuck”-ingrepp efter en kirurgs ansiktslyftningar från juli 1990 till januari 1997. Av 634 ursprungliga operationer fick 48 patienter ett tuck-ingrepp och journalerna var tillräckliga för 44. Den rapporterade frekvensen var 11,4 % efter traditionell SMAS-rhytidektomi och 3,3 % efter deep-plane-rhytidektomi (P=0,0001, tvåsidigt Fishers exakta test); den totala frekvensen var 7,5 %. Detta historiska utfall från en kirurg avsåg ett särskilt korrigerande hudingrepp, inte alla revisioner, missnöje eller förlust av effekt. Det tillgängliga abstractet anger inte antalet ursprungliga operationer i respektive metodgrupp eller något konfidensintervall. Resultatet ska inte tolkas som ett generellt mått på hållbarhet eller ett direkt mått på hur länge någon av metoderna varar.^[6]

En journalgranskning från 2026 vid en kirurg undersökte patienter som senare återkom för revision efter deep-plane-lyft. Av 956 primära deep-plane-ansiktslyft som registrerats 1995–2025 återkom 152 personer till mottagningen för revision; analysen omfattade 93 revisionsoperationer med journaler och foton som uppfyllde kriterierna. Sjuttiosju patienter hade ett andra lyft, 14 ett tredje och två ett fjärde. Den genomsnittliga tiden från den första operationen till den första revisionen var 10,9 år (intervall 3–30; standardavvikelse [SD] 5,1). De som var 53 år eller yngre vid sitt första lyft återkom efter i genomsnitt 12,4 år (n=40; SD 5,6), jämfört med 9,3 år för dem som var äldre än 53 år (n=37; SD 3,9; P=0,004). Bland 36 patienter vars journaler dokumenterade motiv fanns en anteckning om nöjdhet för 34, från en månad till ett år efter operationen; för de övriga saknades dokumentation om nöjdhet. Uppgifterna beskriver utvalda patienter som återkom till en kirurg och hade användbara journaler, inte andelen av alla patienter som behöver revision eller en jämförande fördel i hållbarhet. Författarna uppgav inga ekonomiska intressekonflikter och ingen finansiering.^[8]

Hur kan patienten använda resultaten?

Evidensen ger en praktisk slutsats: båda metoderna kan förbättra ålderstecken i ansiktet, medan det bästa valet beror på anatomin, vilka områden som ska förändras, det exakta ingreppet och kirurgens erfarenhet av just den operationen. Tillgänglig forskning kan inte lova att ett deep-plane-lyft för en enskild person ger ett bättre utseende, färre komplikationer eller längre hållbarhet än en viss SMAS-metod. Den visar inte heller att ett visst resultat hos en kirurg eller i en utvald revisionsgrupp kan överföras till en annan mottagning.

Innan du jämför uppskattningar, fråga vad kirurgen menar med ”SMAS” eller ”deep plane”, vilka områden som ska lossas eller flyttas, om halsen ska behandlas, vilka tilläggsingrepp som ingår och hur resultat och komplikationer mäts. Fråga hur ofta kirurgen utför just den operationen, hur resultaten följs över tid, vilka händelser som leder till revision och vilka risker som gäller din hälsa och behandlingsplan. Be om en fullständig skriftlig offert och fråga vad som ingår: kostnaden för ansiktslyft i Turkiet kan bero på planerad operation, narkos, klinik, eftervård och eventuella tilläggsingrepp. Om du överväger ett deep-plane-ansiktslyft som paket, fråga vårdgivaren vilken vård, uppföljning och hantering av komplikationer som faktiskt ingår. Den bredare katalogen över ansikts- och ögonpaket omfattar flera alternativ och ska inte tolkas som ett särskilt SMAS-paket eller en jämförelse av SMAS-metoder.

Just Clinic Istanbul är en oberoende plattform för marknadsföring och förmedling av förfrågningar, inte en vårdgivare eller mellanhand för medicinsk turism. Förfrågningar kan delas med auktoriserade vårdpartner efter ditt samtycke. En konsultation med en behörig vårdgivare behövs för att diskutera individuell lämplighet och risker.

Vilka är de viktigaste begränsningarna?

• Direkta jämförelser mellan metoderna är få, små och ofta icke-randomiserade; maskerad fotobedömning är inte detsamma som randomiserad fördelning till operation.
• ”Deep plane” och ”SMAS” omfattar variationer i dissektion, lyftriktning och tilläggsingrepp, samtidigt som studierna använder olika definitioner och utfallsmått.
• Många estetiska utfall bygger på subjektiva foton eller nöjdhet snarare än validerade mått som samlats in vid enhetliga tidpunkter. Den prospektiva kohorten från 2026 hade en medianuppföljning på endast tre månader.
• Metaanalyser sammanväger studier med olika patienter, kirurger och uppföljning. Sammanvägda nöjdhetsandelar från enarmsanalyser uppskattar inte effekten mellan metoder, och underliggande studier kan överlappa mellan översikter.
• Komplikationsfrekvenser påverkas av definitioner, uppföljning och rapportering. Avsaknad av statistisk signifikans visar inte att metoderna är likvärdiga eller utesluter ovanliga skador.
• Tid till revision eller tuck påverkas av patientens önskemål, åldrande, vårdtillgång, senare behandlingar och kirurgens tröskel för att erbjuda en ny operation. Det är inte ett fast utgångsdatum för ett ansiktslyft.

Referenser

1. Neel OF, Alsubhi MN, Alotaibi H, Al-Terkawi RA, Mortada H. Deep Plane Versus SMAS Plication Facelift: A Prospective Cohort Study of Clinical Outcomes and Complication Rates. Aesthetic Plastic Surgery. Först publicerad online 1 juli 2026; 2026 sep;50(17):6850–6857. doi: 10.1007/s00266-026-06115-4. PMID: 42384060. PubMed-abstract.
2. Vayalapra S, Guerero DN, Sandhu V, Happy AA, Imantalab D, Kissoonsingh P, Khajuria A. Comparing the Safety and Efficacy of Superficial Musculoaponeurotic System and Deep Plane Facelift Techniques: A Systematic Review and Meta-analysis. Annals of Plastic Surgery. Först publicerad online 27 juni 2025; 1 november 2025;95(5):582–589. doi: 10.1097/SAP.0000000000004454. PMID: 40600822. PubMed-abstract.
3. Khoury S, Almubarak Z, Khan H, Boldt G, Villemure-Poliquin N, Nichols AC. The Deep Plane versus SMAS Facelift: A Systematic Review and Meta-Analysis. Aesthetic Plastic Surgery. Först publicerad online 13 augusti 2025; 2025 nov;49(21):5895–5903. doi: 10.1007/s00266-025-05118-x. PMID: 40801931. PubMed-abstract.
4. Becker FF, Bassichis BA. Deep-plane face-lift vs superficial musculoaponeurotic system plication face-lift: a comparative study. Archives of Facial Plastic Surgery. 2004 jan–feb;6(1):8–13. doi: 10.1001/archfaci.6.1.8. PMID: 14732637. PubMed-abstract.
5. Adamson PA, Dahiya R, Litner J. Midface Effects of the Deep-Plane vs the Superficial Musculoaponeurotic System Plication Face-lift. Archives of Facial Plastic Surgery. 2007 jan–feb;9(1):9–11. doi: 10.1001/archfaci.9.1.9. PMID: 17224481. PubMed-abstract.
6. Kamer FM, Frankel AS. SMAS rhytidectomy versus deep plane rhytidectomy: an objective comparison. Plastic and Reconstructive Surgery. 1998 sep;102(3):878–881. doi: 10.1097/00006534-199809030-00041. PMID: 9727459. PubMed-abstract.
7. Jacono AA, Alemi AS, Russell JL. A Meta-Analysis of Complication Rates Among Different SMAS Facelift Techniques. Aesthetic Surgery Journal. Först publicerad online 15 februari 2019; nummer från september 2019;39(9):927–942. doi: 10.1093/asj/sjz045. PMID: 30768122. PubMed-abstract.
8. Levin M, Frankel A. Thirty Years of Deep Plane Facelifts: Characterizing Outcomes and Longevity. Facial Plastic Surgery & Aesthetic Medicine. Först publicerad online 26 februari 2026; nummer från september/oktober 2026;28(5):482–487. doi: 10.1177/26893614261422044. PMID: 41749415. Förlagets fulltext; författarpublicerad PDF: fulltext.